En ostmacka, en skinkmacka och årets första semla
På väg in genom grinden till lilla tjejens förskola fick jag, med tanke på bloggen, följande fråga av en annan mamma. "Vad blir det för mat ikväll?".
"En ostmacka", svarade jag halvt på skoj halvt på allvar med tanke på att jag hade ett par timmar i simhallen framför mig.
Två och en halv timme blev det till slut. Fullt påklädd i fukt och värme. I simhallen. Lagom mör klev jag sedan ut i vinterkylan med tjejerna i släptåg och lovade både dem och mig själv varm choklad när vi kom hem. Till den varma chokladen blev det faktiskt en hederlig ostmacka, men också en skinkmacka, med sotarskinka och lyxräksallad från charkdisken.
Som kronan på verket, pricken över i:et och grädden på moset slank det även ner en semla. Årets första! Jag är egentligen inget större fan av semlor, nöt- och mandelallergiker som jag är och därmed är utlämnad till vetebulle med gräddklick, men maken hade hittat semla med vaniljkräm som fyllning i affären. Den slank som sagt ner. Nästan hela, utan större problem.
Semla utan blixt.
Och semla med blixt.
